Simon Engelhardt - spelarpresentation
Vi springer ihop med Simon Engelhardt inne på det stimmiga SpSp-området på Rekarneskolan. Han sitter upptagen med att studera historia men han har som tur är tid för en kortare intervju.
Simon Engelhardt, du har spelat fotboll i IFK Eskilstuna. Berätta lite om det.
- Ja, jag gick med i klubben i slutet av 2002 eller början av 2003, jag kommer inte riktigt ihåg, säger Simon och skrattar. Vi tränade i Vilsta och jag minns speciellt löpningen i den där djupa snön där det var en favoritaktivitet att knuffa ner varandra i det kalla äcklet. Jag fortsatte lira med Kamraterna i ett antal år, fram tills 2005 tror jag...jag vet att jag spelade mellan femman och åttan, det är enklare att förklara så än att hålla på mer en massa årtal.
Såvitt vi vet är du en av styrelsemedlemmarna i HCBB, vad kan du säga om det?
- Jo det är sant, och det är väl för att jag och de andra två medlemmarna, Roberto Escobar och Erik Lillsjö, var de som tog det riktiga steget att starta laget på riktigt, vi ville inte att det bara skulle vara tomt prat och drömmar. Sedan bjöd vi in tränaren Jimmie Larsson för att få in lite mer bredd i styrelsen.
Vad tror du om HCBB:s chanser i korpen-division 3 i år?
- Jag tror absolut vi har en bra chans. Truppen är bra och blandad, vi har folk som spelar fotboll annars också, så det blir en fin blandning av snabbhet, skicklighet och kämpaglöd. Dessutom är vi unga och pigga, något som jag tror behövs i korpen idag.
Vad kan bli er svaghet?
- Vi är inte så resliga av oss, det är väl det som kan bli det som är emot. Däremot är vi ett sjuhelvetes kämpagäng som jag hoppas kan göra upp för det.
Vilket är ditt mål med säsongen?
- Jag sätter inte upp ett mål för mig själv utan jag vill bara att det går bra för laget. Vi går in i serien för att vinna och vi kommer att kämpa för att detta mål hålls. Sedan hoppas jag givetvis att jag tillför något till laget, och i och med att jag gärna spelar högt upp i fältet hoppas jag att jag gör många mål för att bidra till lagets framgångar. Min far är min största förebild och utan honom hade jag aldrig varit där jag är idag. Han hade kunnat tvinga mig att spela i IFK och bli en professionell spelare men jag fick göra som jag ville och därför är jag nu medlem i HCBB.
Simon Engelhardt, du har spelat fotboll i IFK Eskilstuna. Berätta lite om det.
- Ja, jag gick med i klubben i slutet av 2002 eller början av 2003, jag kommer inte riktigt ihåg, säger Simon och skrattar. Vi tränade i Vilsta och jag minns speciellt löpningen i den där djupa snön där det var en favoritaktivitet att knuffa ner varandra i det kalla äcklet. Jag fortsatte lira med Kamraterna i ett antal år, fram tills 2005 tror jag...jag vet att jag spelade mellan femman och åttan, det är enklare att förklara så än att hålla på mer en massa årtal.
Såvitt vi vet är du en av styrelsemedlemmarna i HCBB, vad kan du säga om det?
- Jo det är sant, och det är väl för att jag och de andra två medlemmarna, Roberto Escobar och Erik Lillsjö, var de som tog det riktiga steget att starta laget på riktigt, vi ville inte att det bara skulle vara tomt prat och drömmar. Sedan bjöd vi in tränaren Jimmie Larsson för att få in lite mer bredd i styrelsen.
Vad tror du om HCBB:s chanser i korpen-division 3 i år?
- Jag tror absolut vi har en bra chans. Truppen är bra och blandad, vi har folk som spelar fotboll annars också, så det blir en fin blandning av snabbhet, skicklighet och kämpaglöd. Dessutom är vi unga och pigga, något som jag tror behövs i korpen idag.
Vad kan bli er svaghet?
- Vi är inte så resliga av oss, det är väl det som kan bli det som är emot. Däremot är vi ett sjuhelvetes kämpagäng som jag hoppas kan göra upp för det.
Vilket är ditt mål med säsongen?
- Jag sätter inte upp ett mål för mig själv utan jag vill bara att det går bra för laget. Vi går in i serien för att vinna och vi kommer att kämpa för att detta mål hålls. Sedan hoppas jag givetvis att jag tillför något till laget, och i och med att jag gärna spelar högt upp i fältet hoppas jag att jag gör många mål för att bidra till lagets framgångar. Min far är min största förebild och utan honom hade jag aldrig varit där jag är idag. Han hade kunnat tvinga mig att spela i IFK och bli en professionell spelare men jag fick göra som jag ville och därför är jag nu medlem i HCBB.
Kommentarer
Trackback
